1 timme...

Det känns som om detta aldrig kommer gå över.  
Omedvetet ber jag nog till en Gud som inte finns.
Jag borde sätta stopp för mina egna tankar. 
Det är inte lika enkelt som man tror att det ska vara.
Och säg inte att ni förstår. 
Känner sakta hur min kropp börjar skaka, Jag är nervös.
Det är 1 timme kvar. 
Vart tog allt det bra vägen?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0