22 April

Sitter på robbans jobb i västberga. Hanna sov ju hos mig igår och hon började halv 9 idag( -.- ) Så jag åkte med dom imorse vid 7. Jag börjar Halv 11 typ. Så jag sitter här och fördriver tiden. hehe.
Jag är nervös idag. Det var ett halvår sen jag var nervös för att träffa dig. Kommer du att se mig, vad kommer du att säga? Tankar rullar runt. Min hjärna är som en tickande bomb som kan sprängas vilken sekund som helst. Jag ska visa alla att jag är stark , jag klarar av det här.
.
Det var en person som skrev en bra sak till mig idag. Jag tänkte citera det.
"Vi är inga änglar, vi har inga luftburna vingar. Känslor förändras trots att man var som uppslukad innan. Ibland kan kärlek verkligen förblinda ens värld. Så det blir svårt att se varann för vilka man är, svårt att hitta sig själv i en del situationer. Trots att udden av förhållandet riktas emot en. Ju bättre man känner varandra desto mer svårt är det att ge orden tillbaks en mening efter femtioelva förlåt."



När som klockorna har stannat
Och tiden tycks stå still
Och man inte vågar säga
Det man längst i hjärtat vill
Då ska vi ta varandras händer
Då ska vi minnas denna dag
Och förstå vad som än händer
Är det alltid du och jag

För du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
Alla drömmar jag har glömt
Och du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
All min längtan vill jag ge

Ja, all min kärlek får du bära
Hela livet vill jag ge

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0