A blues for you

Jag är en såndär människa som tänker mycket. Så fort det blir tyst så börjar jag tänka. Jag kan ligga och grubbla över saker hela nätter, ligga och vrida och vända på mig och titta upp i taket och tänka. 
 
Jag är så lyckligt lottad. Jag har bara fina människor runt omkring mig. Såna där människor som man kan göra allt för. Såna där människor som man struntar i sin egen hälsa för att se till så att dom mår bra. 
Så jag borde väl va' lycklig utan klagomål, eller vad tycker du?- som Snook sjunger.
 
De senaste dagarna har jag liksom varit alldeles stirrig. Jag har tillomed börjat stamma tillofrån. Askonstigt. Mitt huvud och mina ögon värker. Det känns skönt att få skriva av sig lite. När man inte riktigt vet vad felet är, så är det svårt att prata om det. 
Men jag får göra som jag säger att alla andra ska göra, ta en dag i taget.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0