För varje steg jag tar rycks en bit ur mig.





Önskar att vissa människor tänker till innan dom pratar.
Många personers ord sårar mer än vad dom borde..
Jag vill inte ha det såhär.
Jag vill att den psykiska smärtan ska försvinna, lika mycket som den fysiska.
Ingenting är som det ska vara..
och allt jag vill..
är att du ska vara hos mig..


När någonting så viktigt som tid inte finns tillräckligt,
vad fan gör man då?...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0