Det är dags att säga adjö
Nu har jag uppfattat vad som verkligen har hänt. Det kom emot mig igår kväll som en atombomb. Jag vet ärligt inte vad jag ska ta mig till. Jag har inte behövt tänka på det de senaste två åren, för jag har haft dig. Bara jag pratat med dig eller tittat på dig så har allting löst sig självt. Du har varit min hjälte.
Jag får vara glad för den tid jag fick med dig. Hade önskat att det varade lite längre.. Men man kan inte få allt man önskar sig här i världen.
.
.
Att gå igenom det här och försöka vara stark, kommer nog vara det tuffaste jag någonsin har gjort. Men jag försöker vara glad och se allting positivt, vilket inte är så enkelt alla gånger. Jag blir jämnt och ständigt påminnd. Folk som frågar och folk som inte vet som frågar hur det är mellan oss 2. Det lättaste nu vore att gå i ide och vakna upp igen om några månader. Jag vill stoppa huvudet i sanden.
Jag ber om ursäkt att jag inte varit så bra. Jag är ingen bra flickvän, Men du fick mig att vilja bli bra. Du fick mig att bli en bättre människa. Eller iallafall, på god väg.
Kommentarer
Trackback
