Som det kan bli ibland

Ibland måste man ju bara avsky nätterna när man är ensam och tankarna börjar flöda. Det må vara det värsta som finns. Och det sjuka är att jag har egentligen inget att fundera över. Allt flyger på så bra.
Men även jag blev sviken när jag fick höra. Det fick mig faktiskt att fundera. Att människor som vi bryr oss om allra mest och värdesätter högst, kan chockera oss allra mest.
Om man ska hård dra det så kan man ju egentligen inte lita på någon. Men hur skulle livet se ut då?
Det är så synd att det tar så fruktansvärt lång tid att jobba upp ett förtroende igen. Jag hoppas att alla har något som aldrig sviker, som jag har, musiken. Den finns alltid där och kan plocka upp en från botten liksom.
Jag borde väl kanske inte skriva det här egentligen. Men vafan, jag har inga läsare och dom som läser vet jag precis vilka ni är.
Jag ser den här bloggen lite som min egna dagbok. Kan vara kul att om några år, gå in här och kolla igenom. Titta igenom allt och förhoppningsvis skratta och bli stolt över hur långt jag har kommit i livet.
Förhoppningsvis har den framtida Alessandra följt sina drömmar och arbetar med sitt drömyrke.
Vilket splittrat inlägg det här blev, men det är lite så jag känner mig.
Hoppas ni alla har det bra.
Tänk på att ta en dag i taget, stressa inte.
Gör det som får er att bli lyckliga.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0